Hur jävla arg ska man behöva bli egentligen?

För ett tag sedan lovade jag mig själv att sluta bli arg. Att känna att "Ok, människor är idioter" och sedan bara släppa det skulle vara min högsta inblandningsnivå. Jag menar, hundavel är väl inte en så big deal? Det finns människor som svälter i världen, och så sitter jag och ojar mig över hundavel? Jag kan bara fokusera på mina hundar, para Lotus och ta en valp där, sedan byta ras- end of story! Men sen börjar man tänka... Idag tänkte jag: Ok ingen reaktion innan du fått mat och kaffe, så att din ilska inte grundar sig på matagression och koffeinbrist...Nu, med full mage och första kaffeglaset urdrucket kan jag bara konstatera att det inte hjälpte ett smack och jag är lika jävla förbannad som innan!

Om man nu gillar aussies (vilket jag gör) är det jävligt svårt att sitta bredvid och bara kolla på när usla hundar (ja det tycker jag faktiskt!) går i avel, utan någon som helst meritering (inte ens fin-fina utställningsresultat) och med ett kasst MH. När man ser sådana saker så blir jag bara helt topp-tunnor-rosenrasande, ja helt jävla hjärtattacksvarningsgalen!

Man kan välja att para aussies utifrån utställningsmeriter och med halvtrista MH:n för alla köpare som vill träna och tävla sin hund, i alla fall inom krävande bruksgrenar eller vallning. Motiveringen kan då vara att aussien ändå är kassa brukshundar, så man skiter i bruksmeriter, MEN man vill föda upp snygga utställningshundar...Okej, jag håller absolut INTE med, men jag kan faktiskt någonstans förstå att en del människor tänker så. De är nöjda med sin snygga light-aussie och vill befolka världen med fler snygga light-aussies: end of story.

Men när man väljer att para en aussietik (inte en utan flera gånger) med ett kasst MH och utan meriter med en hane som inte ens klarat MH, då börjar man ju undra exakt vart någonstans som hela parningsbiten gick fel? Vad hände med "Jag gjorde mitt bästa"??? Vad fan hände liksom? Jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG köpa att det handlar om NÅGONTING annant än pengar! Då tycker jag fan att man ska stå för det också, om någon frågar så hoppas jag att man rakryggat säger: det finns sååå många dumma jävlar därute som köper vilken hund som helst, och jag gillar stålar! Troligt? NÄÄÄ! Kommer uppfödaren stå där när valpköparen med tävlingsambitioner inte kan göra ett skit med sin hund för att den inte ens går att leka med? Kommer uppfödaren ta emot den stackars familjen vars hund biter alla ungarnas kompisar så fort tillfälle ges pga bristande socialitet, med öppna armar och erbjuda livstidssupport? Kan man tänka sig att ta tillbaka en hel kull med kassa hundar för att valpköparna inte orkar/klarar/vill lägga ner en hel livstid på att få hunden att klarar det minsta lilla? Typ såhär kan det se ut, skojjig hund va??? Eller inte... Så kan man ju också lägga en kommentar som att aussien som ras är ganska drabbad av reservation i sociala situationer, att det ibland brister i både lekfullhet och nyfikenhet och att det ibland finns för mycket aggression, vilket en del valpköpare har problem med...

Under My Dog-utställningen som var i helgen fick Pax en parningsförfrågan. Jag var inte i montern just då, men en person hade frågat min kollega om han var tillgänglig för avel, intresset grundades på att han hade SÅ SNÄLLA ÖGON. Hennes tik hade också det, så det skulle säkert bli fina valpar! HALLÅÅÅÅÅÅ! Pax är en underbart snäll hund, toklätt att ha att göra med, funkar med alla hundar, människor och andra djur, men rastypisk? Kanske! En verklig tillgång att använda i aussieaveln? Tveksamt! Det känns som att oändligt många motiverar sin avel med dessa tomma jäkla skitargument, vaddå snälla ögon? Kaniner har snälla ögon, ge dig in i kaninavel om det är snälla ögon du vill åt! Om kaninen inte fungerar som en kanin borde så är det åtminstone enklare att göra sig av med en kanin, så gör världen (och aussien) en tjänst och föd upp kaniner för fanken! Nu vet jag inget om prestationsavel och kaniner i relation till varandra, men det kan väl inte vara så jädra svårt? Man kan ju nästan inte misslyckas, och gör man det mot alla odds finns alltid fiskar eller vandrande pinnar, föd upp vettja!

Jag bara funderar som så, att om jag skulle få en fin valp efter Lotus, men den i sin tur kanske aldrig får några valpar så kommer jag om en sisådär 15-20 år vara hopplöst utan aussie. Har då de hundar som finns nu som jag gillar inte fått några valpar eller om deras valpar inte blev vad man hoppats på (ÄVEN ATT MAN GJORT SITT BÄSTA-PÅ RIKTIGT!) så kommer jag att vara tvungen att byta ras. För på varje seriös uppfödare som vill bevara aussien som den bruks/vallhund den är går det minst fem rikspuckon som vill avla fram snälla ögon, eller inte ens det utan levande pengahögar som man kan slopa till höger och vänster för de kräver nada och vill nada och går att använda till ingenting alls...Och då, då är det kört! It aint over til' the fat lady sings brukar man ju säga, men min tjocka dam skriker för full hals och det på bekostnad av de allra flesta arbetande raser, som långsamt, långsamt blir förvandlade till (i bästa fall) meningslösa fläckiga mähän som passar bäst som fällar på golvet...men de har ju snälla ögon förstås!

 

Suzan o Nikki

Tisdag 10 jan 11:16

Ojojoj Nu är nog hjärtattacken nära ;) Men jag håller fullständigt med dig. Man kan ju tycka att det finns lättare sätt att tjäna pengar på. Inget semesterarbete direkt med en valpkull. Så förhoppningsvis blir det bara EN kull, men de har ju i alla fall fina ögon ,) Heja på Liza!

 

Camilla Andersson

Tisdag 10 jan 12:17

Mycket bra inlägg!!!! Jag fick en sjuk förfrågan på min hane för ca ett halvår sedan, jag var ute och gick och passerade en nyinflyttad granne som var ute i trädgården.. de frågade vad ja hade för ras och ja frågade dom vilken dom hade.. dom sa att dom hade en BC, men efter några minuter när hunden kom ut såg ja direkt att det inte var en BC dom ägde inte:S Det visade sig vara ca 5% BC i den;S Så därför ville de använda min hanne för att få fram vallgener och avla på hans PÄLS, deras var matt och smutsig:( Men det är helt sjukt, de va de enda de ville avla på.. De frågade inget alls om hur gammal min hund var, som vid tillfället var lite över ett år:S
Tyvärr avlar många på såna här förfrågningar för pengar!!
Men ja hoppas du vet va ja svarade;)

 

Linda

Tisdag 10 jan 22:13

Hejja, hejja, hejja!

http://www.leevande.wordpress.com

 

Sanna

Onsdag 11 jan 01:16

Jaha träffad känner jag mig! Jag har haft kanin och kaninungar jag sålde dyrt... vandrandepinnar som jag också spridit runt bland alla som velat ha. Tydligen så föder jag även upp hundar med snälla ögon. De ända jag inte lyckades med var ju marsvinet... han fick aldrig till det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltsedan jag fyllde 23 har den begynnande trettioårskrisen legat som en stickig mantel över mina axlar. Alltså, inte som en kittlande och irriterande offerkofta som kan tas av och på lite nu och då, utan mer som en djävulskt kliande ullmantel som sm...

Förvirringen kvarstår- vi är fortfarande usla på lydnad och nu kan hunden inte längre rak inkallning...Jaaa vad ska man säga? Jag fått ny inspiration till fjärren för att få till det ytterligare liiite liite bättre, så att man säkert vet att 10:an si...

Under de senaste träningspassen, eller tja, under ett par veckors träning så har den där riktiga WOW-känslan som Loppan och jag brukar ha när vi äntrar lydnadsplanen varit som bortblåst. Enligt dem som kollar "ser det bra ut", men jag känner själv at...

Trots isande vindar och hög stress skulle jag ge mig ut på lunchen idag för att lägga spår på de snötäckta åkrarna. På grund av sjukt dåligt samvete för utebliven sökträning i lördags tänkte jag galoppera ut de där spåren åt hundarna, springa på lekt...

Jag brukar vara ganska så välrganiserad när det kommer till hundträning. Även att de flesta andra saker som sker i mitt liv kan vara ganska så (väldigt) ostrukturerade och ogenomtänkta så är hundträningen ganska välplanerad, och jag brukar hålla mig ...