Jag brukar vara ganska så välrganiserad när det kommer till hundträning. Även att de flesta andra saker som sker i mitt liv kan vara ganska så (väldigt) ostrukturerade och ogenomtänkta så är hundträningen ganska välplanerad, och jag brukar hålla mig till min plan...

Så skedde naturligtvis inte sist, och min nya upplevelse fick mig att tro att jag ska skita i planeringen och bara kööööra. Jag hade bestämt att Lotus skulle träna FF+fjärr från elitlydnaden samt kryp och skall från Hkl, för att underhålla. Helt hux flux hade jag tre minuter över innan jag skulle in och delta på möte på bruks då jag, som i en dimma, ser mig själv ställa upp för framåtsändande. Jag vet inte riktigt hur (om) jag tänkte, men skickade hunden gjorde jag, och bra gick det dessutom! Alltså är det nya att vila hunden i form för att sedan bara köra moment lite hipp som happ, utan en enda tanke som: hur gör jag om det blir fel? Vad är min strategi om ditt eller datt inträffar osv. Nu vore det väl tacksamt ifall jag kan glädjas över denna oväntade framgång, men min glädje grusas något (mycket) av att jag inte har nån tävling att sikta på förrän tidigast i april...Darn! Lkl sök ska dock klaras av innan dess, det nya i söket blir att Loppan ska få kampa med figgarna istället för godis, så får vi väl se om det sätter lite mer sprätt under tassarna  

För övrigt verkar gammelgäddan helt med på att lydnadslydnad is tha shit, så vi kör på i ett lagom tempo för att sedan toppa formen till någonstans efter SM, alternativt framåt höstkanten. Pax tränar på och med både agility och brukslydnad att satsa på blir det myyycket i den lilla björnhjärnan att hålla reda på. Tur för honom att han är sååå söt och lätt att ha att göra med, annars hade det brunnit rejält på honom ett par gånger när han med tom blick stirrar på mig och tänker "sitt, sitt? Näää det vet jag nog inte..." Hur som helst har jag anmält till två Jenny Damm-kurser under vår/sommar, så han får väl i allsin dar bli agilityhund på heltid då?   Bara att köpa ny valp för mig då med andra ord, men det är fanken inte lätt att välja alltså...Det där att förutspå vad det kan bli av olika kombinationer är väl bara att ge upp sååå...Kanske inte blir nån aussie trots allt, jag får väl helt enkelt vänta och se vad som dyker upp!

För ett tag sedan lovade jag mig själv att sluta bli arg. Att känna att "Ok, människor är idioter" och sedan bara släppa det skulle vara min högsta inblandningsnivå. Jag menar, hundavel är väl inte en så big deal? Det finns människor som svälter i världen, och så sitter jag och ojar mig över hundavel? Jag kan bara fokusera på mina hundar, para Lotus och ta en valp där, sedan byta ras- end of story! Men sen börjar man tänka... Idag tänkte jag: Ok ingen reaktion innan du fått mat och kaffe, så att din ilska inte grundar sig på matagression och koffeinbrist...Nu, med full mage och första kaffeglaset urdrucket kan jag bara konstatera att det inte hjälpte ett smack och jag är lika jävla förbannad som innan!

Om man nu gillar aussies (vilket jag gör) är det jävligt svårt att sitta bredvid och bara kolla på när usla hundar (ja det tycker jag faktiskt!) går i avel, utan någon som helst meritering (inte ens fin-fina utställningsresultat) och med ett kasst MH. När man ser sådana saker så blir jag bara helt topp-tunnor-rosenrasande, ja helt jävla hjärtattacksvarningsgalen!

Man kan välja att para aussies utifrån utställningsmeriter och med halvtrista MH:n för alla köpare som vill träna och tävla sin hund, i alla fall inom krävande bruksgrenar eller vallning. Motiveringen kan då vara att aussien ändå är kassa brukshundar, så man skiter i bruksmeriter, MEN man vill föda upp snygga utställningshundar...Okej, jag håller absolut INTE med, men jag kan faktiskt någonstans förstå att en del människor tänker så. De är nöjda med sin snygga light-aussie och vill befolka världen med fler snygga light-aussies: end of story.

Men när man väljer att para en aussietik (inte en utan flera gånger) med ett kasst MH och utan meriter med en hane som inte ens klarat MH, då börjar man ju undra exakt vart någonstans som hela parningsbiten gick fel? Vad hände med "Jag gjorde mitt bästa"??? Vad fan hände liksom? Jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG köpa att det handlar om NÅGONTING annant än pengar! Då tycker jag fan att man ska stå för det också, om någon frågar så hoppas jag att man rakryggat säger: det finns sååå många dumma jävlar därute som köper vilken hund som helst, och jag gillar stålar! Troligt? NÄÄÄ! Kommer uppfödaren stå där när valpköparen med tävlingsambitioner inte kan göra ett skit med sin hund för att den inte ens går att leka med? Kommer uppfödaren ta emot den stackars familjen vars hund biter alla ungarnas kompisar så fort tillfälle ges pga bristande socialitet, med öppna armar och erbjuda livstidssupport? Kan man tänka sig att ta tillbaka en hel kull med kassa hundar för att valpköparna inte orkar/klarar/vill lägga ner en hel livstid på att få hunden att klarar det minsta lilla? Typ såhär kan det se ut, skojjig hund va??? Eller inte... Så kan man ju också lägga en kommentar som att aussien som ras är ganska drabbad av reservation i sociala situationer, att det ibland brister i både lekfullhet och nyfikenhet och att det ibland finns för mycket aggression, vilket en del valpköpare har problem med...

Under My Dog-utställningen som var i helgen fick Pax en parningsförfrågan. Jag var inte i montern just då, men en person hade frågat min kollega om han var tillgänglig för avel, intresset grundades på att han hade SÅ SNÄLLA ÖGON. Hennes tik hade också det, så det skulle säkert bli fina valpar! HALLÅÅÅÅÅÅ! Pax är en underbart snäll hund, toklätt att ha att göra med, funkar med alla hundar, människor och andra djur, men rastypisk? Kanske! En verklig tillgång att använda i aussieaveln? Tveksamt! Det känns som att oändligt många motiverar sin avel med dessa tomma jäkla skitargument, vaddå snälla ögon? Kaniner har snälla ögon, ge dig in i kaninavel om det är snälla ögon du vill åt! Om kaninen inte fungerar som en kanin borde så är det åtminstone enklare att göra sig av med en kanin, så gör världen (och aussien) en tjänst och föd upp kaniner för fanken! Nu vet jag inget om prestationsavel och kaniner i relation till varandra, men det kan väl inte vara så jädra svårt? Man kan ju nästan inte misslyckas, och gör man det mot alla odds finns alltid fiskar eller vandrande pinnar, föd upp vettja!

Jag bara funderar som så, att om jag skulle få en fin valp efter Lotus, men den i sin tur kanske aldrig får några valpar så kommer jag om en sisådär 15-20 år vara hopplöst utan aussie. Har då de hundar som finns nu som jag gillar inte fått några valpar eller om deras valpar inte blev vad man hoppats på (ÄVEN ATT MAN GJORT SITT BÄSTA-PÅ RIKTIGT!) så kommer jag att vara tvungen att byta ras. För på varje seriös uppfödare som vill bevara aussien som den bruks/vallhund den är går det minst fem rikspuckon som vill avla fram snälla ögon, eller inte ens det utan levande pengahögar som man kan slopa till höger och vänster för de kräver nada och vill nada och går att använda till ingenting alls...Och då, då är det kört! It aint over til' the fat lady sings brukar man ju säga, men min tjocka dam skriker för full hals och det på bekostnad av de allra flesta arbetande raser, som långsamt, långsamt blir förvandlade till (i bästa fall) meningslösa fläckiga mähän som passar bäst som fällar på golvet...men de har ju snälla ögon förstås!

Det verkar bli en följetong det här med att jag lovar en massa saker som jag aldrig klarar att hålla vad gäller tävlingen av mina hundar....Meeeen skitsamma, jag köööör ändå!

LOTUS

Under 2012 ska vi tävla en MASSA! Jag ska inte vara för petig och låta enstaka moment komma i vägen för att ens anmäla till tävling, så:

SÖK

Starta Lägre-uppflyttad Högre

Starta Högre-uppflyttad Elit

SPÅR

Starta Högre- uppflyttad Elit

LYDNAD

Sätta igång och tävla Elitlydnaden igen.

Ingå i satsningen mot SM 2013.

3 st förstapris över 280 poäng

Önskemål är att Lotus får fortsätta att vara frisk och kry trots att han blir 7 i juni, gammelgäddan!

Om det blir tid över till att träna tänker jag starta både Elitsök och Elitspår under året, och självklart med förhoppningen att få till fina poäng!

PAX

SÖK

Starta Apell- uppflyttad Lägre

Starta Lägre- uppflyttad Högre

SPÅR

Starta Lägre- Uppflyttad Högre

AGILITY

Klass 1 Hopp: 3 pinnar

Klass 2 Hopp: 1 pinne

Klass 1 Agility: Få iordning på kontaktfälten och starta, har dock inga jätteförhoppningar på detta, så vi får helt enkelt se.

Med Pax beror allt på ifall vi lyckas få till lydnaden och befästa momenten där. Spåret och söket kan han säkert klara av...

Trots att vi varit och huggit en gran, klätt den, plockat fram julklappar, kokat knäck och gjort julgodis samt käkat julmat så vill inte julstämningen innfinna sig det minsta. Det oroar mig inte iofs, det blir väl jul oavsett man vill eller inte 

I avsaknad av julkänsla så är det i alla fall skönt att vara "ledig", det blir ju lite jobb emellanåt och den digitala högen har blivit något mindre...Med betoning på "något"...

Det har inte blivit så mycket hundträning, jag har helt enkelt inte orkat träna något strukturerat. Ett uppletande har det dock blivit, och där inser jag att det finns lite att jobba på. Visst, föremålen kommer väl in, men det är inte särskilt strukturerat och inte särskilt effektivt. Ska jobba på avsökning i raka skick, alltså att Lotus alltid ska hitta något där jag skickar, samt att gå ut på djupet först. Han har en tendens att fastna grunt om han hittar första föremålet grunt, och det vill jag ju inte ha. Sedan måste vi lägga upp en strategi för att klara av att jobba med mig även om D står bredvid. Vi har ju jobbat mycket med lydnaden så, innan stack han ju iväg lite nu och då för att kolla vad D sysslade med  , men numer kan han hålla ihop ett helt elit-fritt följ fast D kommenderar. Problemet kanske inte uppstår på tävling, då jag helt enkelt får lämna D hemma, men OM D ska kunna vara med när jag tränar vilket såklart är önskvärt, så måste det bli bättring... I alla fall för att mina nerver ska hålla ihop, det kanske är jag som behöver störningsträning!?!

Om man snackar utvärdering då, vad finns det egentligen att utvärdera? Inte ett jädra skit faktiskt!  Vi har ju tränat bra hela året, men det är ju så att jag vill TÄVLA! När det närmar sig tävling vet jag inte om det är jag eller hunden som flippar ur, men jag känner att det MÅSTE ju vara så att jag är den som påverkar Lotus att börja med en massa knepigheter, hunden har ju inte nån koll på om vi är anmälda till tävling, eller??? Nästa år ska jag bli bättre på att tävla! Jag ska anmäla direkt på våren till både lägre sök och högre spår, och skita i att nåt moment kanske inte sitter 100%. Jag vet att Lotus kommer att göra sitt allra bästa oavsett, och dåliga poäng på något moment kanske man får räkna med? Sedan känns det som att satsningen mot SM i lydnad gör att vi verkligen blir tvungna att tävla mer, vilket jag antar att mina nerver behöver, så... Jag hoppas att det gör att jag kan känna lite mindre prestige, och det gör ju att man faktiskt kommer ut i stort sett varje helg om man nu vill det. För att komma någonvart känner jag att jag behöver tydliga mål, inte bara "jag tävlar den klassen när vi är klara", för då blir jag nog aldrig klar 

På SASKs Facebooksida har det varit många intressanta diskussioner under senaste tiden, och det känns som att fler börjat diksutera vart vi egentligen vill ta vägen med aveln. Det tycker jag är enbart positivt, för även om det finns lika många åsikter som människor gör det ju att man i alla fall vet hur andra tänker. Det har väl varit en del utbrott av osaklig argumentation, men jag känner att en del människor har så sjukt ömma tår!   Man måste ju kunna acceptera att det jag tycker är rätt kanske inte mottas med hurra-rop och tas till allas hjärtan utan att för den skull känna sig nedvärderad och att alla är emot en? Man måste kunna skilja på sak och person, och man måste kunna se förbi sitt eget perspektiv och inte ta saker personligt! Om alla tar allt personligt finns det ju till sist inget vi kan diskutera, och det vore trist!

En annan sak som känns trist är att jag fortfarande ser både uppfödare och aussieägare som tycker att det är helt legitimt att avla på omeriterade djur som inte ens gjort ett bra MH. Andra tycker att utställning är en krävande sport som tar mycket träningstid i anspråk, och visst, det tar väl en viss tid att lära en hund att visa sig från sin allra bästa sida, MEN att enbart tävla utställning och avla på djur pga de resultaten gör väl inte rasen någon nytta i längden?   Visst är det bra PR för aussien som ras att visa upp den i utställningsringen, MEN är det den reklamen vi tycker är viktigast för en brukshund? Jag tror att många köper en aussie för att få en BCs lättlärdhet och samarbetsvilja men slippa träna sin hund varje dag. Där tror jag vi är illa ute faktiskt! Jag tror inte alls att vi behöver en light-variant av aussies, som inte kräver aktivering utan gärna bara ligger på soffan, det är INTE vägen att gå för att våra hundar ska ses i de högsta klasserna på tävling. Sedan är det klart att alla ska få aktivera sin hund med just det de vill, MEN rallylydnad, freestyle, viltspår och utställningsmeriter kanske inte egentligen visar så mycket av de egenskaper som vi verkligen behöver värna om inom rasen, eller?

Hoj hoj!

Man har ju svårt att tro att det är december med tanke på vädret: ingen snö och plusväder mest hela tiden. Inte för att jag klagar, jag tycker att det är toppen, då man kan vara ute utan att förfrysa vitala delar   Det som dock stör en del är all jäkla blåst här på västkusten, jag menar, jag är ju van från Kalmar men detta är något alldeles extra!

Lördagens sökträning för Lotus del gick fint. Planen var att fortsätta köra dolda figgar och markeringar med lösrulle så jag höll mig för en gångs skull till planen och det var inga problem. Han var lite tveksam till att behöva gå ut på djupet på medvinds-sidan (Hallååå mongo-matte! Här finns för fanken ingen!) men efter att jag sa till att det behövdes så gjorde han ett skitfint slag. Ingen meckande med sin egen rulle heller, samt att han hade två sedan tidigare okända figgar, nemas problemas, mammas hjärta! 

Sedan skulle Mr Schneebly komma in och köra system- MEN då var den lilla rackaren halt! Jag hittade ett sår på ena trampdynan fram och jag antar att det är det som ömmar lite grann- TYPISKT! Planen är nu att utnyttja julledigheten till att lära in markering med lösrullen på honom också, så får vi väl se hur långt vi kommer med det.

Idag har vi kört lite lydnad ute i fina vädret (blåsigt, men till och med solen kollade fram!) med fokus på position i ff för L samt ställandet i inkallningen. D skulle kasta boll bakom Lotus när jag kommenderade, det gick sådär så det blev att jag kastade boll och D skötte hunden. Himla skönt att ha hundar som kan jobba med vem som faktiskt! 

Pax fick köra fritt följ, läggande och ställande och allt går bra faktiskt. Sedan körde jag en plats med fokus på hakan i backen och det gick bra det med- KANON!

Och förresten, kolla in dessa godbitar! Jag ska åka och spana på dem när jag är hemma över jul, jippi! Jag kommer givetvis att stjäla 2-3 stycken! De finns på kennel Tillyhills och är efter Tillyhills Beata Stonehill och Diamond Bluff Mickey Blue Eyes.

Tjing tjong! 

Helgen som gick ägnades åt att träna lydnad och agility inomhus. Vädret var sådant att det inte direkt inbjöd till utomhusaktiviteter, och jag behövde verkligen kolla av vart vi stod i elitlydnaden, jag och Gäddan!  Och ibland förvånas man ju över hur snabbt det går att glömma enkla saker som t ex sitt, men jag förvånades över hur mycket den där hunden kom ihåg! Efter första passet (fredag) fick jag ringa Maja och skrika att jag inte kunde vara med på SM pga hur Lotus flyttar frambenen vid sättandet på fjärren. Några minuter senare upplyste Maja mig om att jag inte behöver bry mig om det eftersom min hund inte SKA flytta frambenen, utan han har låsta framben istället för som alla andra har, låsta bakben... OJ DÅ! Problemlistan som nu ska tas tag i efter utvärdering av helgens träning är:

1. Störningsträning, störningsträning, störningsträning!      

2. Höger-apport (varför är den vänstra bäst???

3. Ställandet på inkallningen

4. Språngmarschen i fritt följ

Störningsträningen påbörjades redan i söndags, med att vi körde lydnad samtidigt som L körde agility med en galen, högljudd schäfer och hennes barn sprang omkring på planen och sysslade med lite allt möjligt. Lotus var gasad som fanken, och lite långt fram i positionen, men bröt bara kontakt 2 gånger för att glo på dem (när de dyker upp snabbt bakifrån) och så hade han lite ljud också. Ljuden oroar jag mig inte det minsta för, för de finns ju vanligtvis inte!

Pax fick köra en del agility i söndags, och nu jädrans kan han 12-pinnars-slalom med hinder både innan och efter, oavsett vilken sidan jag var på eller om jag var framför eller bakom. En kul grej är att se hur fort det kan gå när jag springer ifrån honom i slalomet, och det är ganska fort! Försökte filma men det gick sådär så jag tar det nästa helg när D är här! Sammanfattningsvis var det en bra träningshelg!

Det här med kassa uppfödare har tyvärr blivit något av en trend jag ser just nu.    Nu menar jag inte bara uppfödare som avlar på sjuka djur, otrevliga djur eller utan någon egentlig plan för någonting. Det jag menar med kassa uppfödare är de uppfödare som finns där sålänge som allt går bra med den lilla, söta valpen. Men så fort som den lilla söta valpen växer upp och uppvisar någon form av beteendeproblematik, utseendemässigt fel eller hälsotrubbel så är uppfödaren puts väck!   Man har ingen som helst lust att ta något ansvar för någonting, och detta lilla fenomen har jag hört från mängder av valpköpare. Come on! kanske man säger då, en del saker kan faktiskt vara valpköparens fel- och JA det kan vara så. Men man kan inte köpa en hund man inte klarar av från någon som inte vill sälja till just den personen, och om hunden blir ful (svårt för någon att göra något åt) eller sjuk så KAN det ju vara så att trots båda parter gjort sitt allra bästa så blir det pannkaka i alla fall. Jag köper att det kan bli fel, men man måste ju då som uppfödare:

1: Stå för sitt misstag (alltså inte rätta till det, för det är ju svårt, men LÅTA BLI att skylla ifrån sig kan väl alla?)

2. Stötta sin valpköpare

3. Inte hänga den stackars saten som köpt fel hund/inte klarar sin hund/ har gjort en massa misstag

I slutänden har man ju som uppfödare ändå sålt den här valpen som sedan blev en ligist till den här människan, och då får man väl bara bita i det sura äpplet?  Jag blir förfärad över när människor klankar ner på dem som inte klarar sinhund och vill kastrera därför och bara därför. Utan kastrering kanske hunden avlivas (eller det kan ju hända ändå?) och då måste det väl ändå vara värt att ge den en chans? Jag hör oftare och oftare om hundar där uppfödaren inte hjälper dem alls, med någonting, när de har stora bekymmer med sin hund. Det är INTE OK, fan för sådana uppfödare säger jag bara!

Och är det nu någon som vill överklaga sitt köp av stökig Lotusvalp, och ev. lämna tillbaka densamma, så skicka eländet till uppfödaren, och inte till mig! Skämt åsido, skicka alla totalgalningar till mig bara, så ska jag göra mitt allra, allra bästa för att räta upp hunden! Ring mitt i natten och be om hjälp och jag ska lyssna och försöka komma med smarta tips, och be mig om handfast hjälp och kan jag inte så ska jag förmedla er vidare! För vet ni? Jag tänker ALDRIG, ALDRIG vara så jävla elak att jag vänder en valpköpare ryggen, oavsett det är mitt ansvar eller inte!    

En bild på två duktiga killar och två fantastiska brudar som precis klarat VP!  

Annars kanske rasklubben kan börja tillverka dessa, och sälja för en nätt summa... Nu ondgör jag mig igen, jag har ju en tendens av att göra det ibland, men jag blir förvånad, förbryllad och förbannad när jag kollar på MH-filmer på nätet. Låt gå för att olika beskrivare tolkar olika, jag kan köpa det. Trots att testet ska vara standardiserat finns den mänskliga faktorn, och den går inte att bortse från. Har man en sämre figge på avståndsleken kanske inte hunden går ut, klickar pistolen flera gånger så man får stå och vänta så kanske det lockar fram något annat beteende osv. osv. MEN! Gör man ett test på samma klubb, för samma beskrivare så bör väl resultaten se liknande ut, eller? Eller har beskrivaren under de veckor som förflutit mellan testtillfällena fått någon slags uppenbarelse och därefter bedömt hundarna efter en helt annan standard? 

Visst, det kan vara knepigt att tolka texten som står i rutorna, och det som betyder det ena för en person kan betyda nåt annat för en annan person, MEN när man börjar ifrågasätta om beskrivaren ens läst vad som står i rutorna alt. ens är läskunnig så måste det ju vittna om att något är jäkligt fel?

På skotten, ruta 3-5 står följande:

Ruta 3: Riktar intresse mot skytten, publiken eller annat, men återgår till lek/passivitetet.

Ruta 4: Avbryter lek eller passivitet. Låser sig mot publiken, skytten eller annat. Återgår inte till lek/passivitet.

Ruta 5: Berörd, rädd. Alt. Vill lämna platsen, försöker fly. Alt. Föraren avstår skott.

Kan alla vara överrens om att en hund som slutar leka, vill lämna platsen/fly och inte kan återgå till lek/passivitet ska ha en 5:a och inget annat?   Jag skiter högaktningsfullt i om det var pga den ena eller den andra orsaken, det är inte relevant i frågan när man gör bedömningen, men vill hunden fly så finns ju den texten ingen annan stans än i ruta 5?

Förutsatt att man är med på mitt resonemang känns det väldigt märkligt, om inte helt ofattbart när man med ett par enkla knapptryck kan nå minst ett par (och säkert fler...) MH:n via YouTube där hundarna flyr åt än det ena, än det andra hållet och sedan inte får någon 5:a på skotten...WHAT?   MH är ett standardiserat test där hunden ska prickas in i rutor efter vad den faktiskt gör. Om man börjar analysera varför den gör si eller så, eller fundera på vad som skulle ha hänt om man gjort si eller så är man väldigt illa ute. Jag har sett flera jakthundar låsa sig mot skytten pga att de väntar på att något villebråd ska dimpa ner, men de är ju inte alls rädda eller berörda av skotten, och ändå har de hamnat i ruta 3 eller 4 beroende på om de återupptar lek/passivitet efter att det har smällt. I ett protokoll kan det ju då se ut som att hunden är skottberörd, vilket givetvis är synd, men då får man ju helt enkelt LÄSA vad som står i rutan och om det då finns film på MHt kan man ju tydligt se vad som händer... Varför detta ifrågasätts? Ja, om vi ska jobba med något RAS-dokument som fyller den allra minsta funktion och är något vettigt alls så krävs det ju att dessa saker stämmer ganska bra. Får många hundar 3:or istället för 5:or så går ju medelvärdet upp ganska mycket, och då kanske man inte ser det som ett stort problem i rasen och därför inte tar i med hårdhandskarna mot detta? Trist för rasens skull om inte annat! 

Istället för att vara arg hela dagen ska jag ägna eftermidagen åt att träna hund, inomhus faktiskt. Pax ska få köra apellydnaden (debut i söket i vår?) och Lotus ska få köra högrelydnad+några elitmoment (damma av lydnadshunden så att vi får tävla?) för man blir ju jäkligt tävlingssugen när man suttit och skrivit in alla tävlingar man tänker sig att tävla i vår...16 stycken innan skolavslutningen, jomensåattdet! Efter hundträningen ska jag träna själv, och om inte hundträning+gymträning får bukt med min tandvärk (visdomstand på väg upp, eller inte?) så ska jag köpa ett kilo pepparkakor och försöka bli snäll till jul! Eller? 

Igår lördag, var det dags för sökträning. Direkt när vi samlades kom en helvetisk regnskur, men den varade bara ca 2 min eller så. Resten av söktränandet genomfördes utan något mer regn, vilket var toppenskönt! För oss var dagens plan att köra system och kolla av sökkonditionen. 300 m ruta, ungefär halva banan i ganska snårig terräng, och andra halvan i mycket upp och ner, men inte speciellt mkt vegetation. Jag körde på två figgar som rullade framåt, och Pax var först. Han gick mestadels på flying-skick och när han blir trött i skallen efter sådär 200 m så stoppar jag upp honom lite då och då för att behålla fokus. Han har sjuk kondis den där hunden, han körde hela banan i högsta fart, och springer så fint och rakt på varenda skick- kanon helt enkelt!  

Så var det då gammelgäddans tur, och jag hade medvetet låtit honom vänta till sist så att han skulle hunnit varva upp. Han brukar ju vara ganska omedgörlig och stöka en hel del, men inte då! Han har ju inte direkt högsta racertempo, men ett fint, lagom tempo genom hela rutan utan att mattas det minsta på slutet och jag var så himla nöjd och stolt! En gång fick jag påminna om att man inte får skena iväg helt snett och vint även att det blåser åt ett visst håll, annars gick han precis som han ska!

Det var många nya mattar/hussar med denna gång, då vi slagit ihop vår grupp med ett gäng nybörjare. En del av hundarna/förarna kommer att bli utmärkta sökekipage, medan andra lämnar lite övrigt att önska...Om man har en super-osocial hund utan leklust/kampvilja eller intresse för mat, HUR tänker man sig att träna den hunden då? Ja ja, det är inte min huvudvärk  

Idag har Daniel och jag gått på stan, skyltsöndag och första advent som det var Hundarna har fått ha en vilodag, och det var inte mycket att välja på då det blåser en total storm/tornado utomhus! Helt galet blåsigt och det bara dånar inomhus och blåser ner saker ifrån fönstren, trots att de är nytätade! Hoppas taket ligger kvar över natten bara...